I början på förra veckan så var jag magsjuk vilket vi ju alla vet inte alls är speciellt skoj. På grund av denna lilla sjukdom så bestämde sig Erika för att skicka mig en liten present. Presenten kom fram i måndags. (mest på grund av att min adress är fel på eniro och Nallebudet använder sig av just eniro man får liksom inte skriva adressen själv.) Nu är det så att Erika ville se den lilla nallen och eftersom hon för tillfället sitter i Jerusalem med en halv taskig uppkoppling så lägger jag bilden här.. Hur som helst så är jag frisk nu! Det är bra.. Flummiga inlägg blir det lätt kvart över två på natten, men det får ni leva med.
Här kommer nallen:

Nallen

Den vad söt och har nu fått en egen liten plats på mitt väldigt stökiga skrivbord… Nu ska jag nog sova lite.

God natt!

Tro inte på allt du läser heter det ju! Jo det märkte jag idag när jag läste morgon tidningen. Jag är en sån som alltid läser sportsidorna först eftersom jag tycker krig, död och annan misär kan vänta en liten stund, det passar helt enkelt inte när man är precis klivit upp ur sängen enligt mig.

Hur som helst så läser jag i denna sportdel av tidningen följande notis: ”´lite spänt känns det´ Tiger Woods till Reuters angående att han ska hålla tal när Barack Obama i dag installeras som amerikansk president.” Det är just tids adverbialet I dag som är den springande punkten i det här inlägget eftersom huvuddelen i samma tidning inleder med följande ord på första sidan ”I övermorgon svär Barack Obama presidenteden i Washington och blir världens mäktigaste man.” Så hur vill dom ha det? Är det idag eller i övermorgon som karl jäveln svärs in som president!

Jag blir lite butter skulle man kunna säga när en och samma tidning inte kan ha samma fakta rakt igenom. Kom igen va lite team work skulle sitta fint! Jag tycker faktiskt att om sporten vill skriva en notis eller två om politik så fine gör det men kolla för tusan upp fakta med dom som huvudsakligen arbetar med politik då, hur svårt kan det va ni sitter i samma hus!

Jag kanske inte ska säga så mycket jag vet ett hus där man har närmare till varandra och sjukt många fler verksamheter där kommunikationen fortfarande inte riktigt fungerar som den borde. Kanske kan vara så att det har med att det är för många inblandade vad vet jag, jag är inte journalist. Men det skulle kanske vara kul att bli? Future will tell

Sail safe!

//H.C. Åkerlund

I’m back!
Efter ett långt uppehåll så tänker jag nu sätta fart på den här bloggen igen. Som ni nya märker så ligger det redan tre inlägg här det är dom som jag sparade från förra gången jag skrev lite mer aktivt. Man skulle kunna säga att dessa tre inlägg blev kvar för att jag vill ha lite bakgrund till vad som komma skall. Jag kommer att blogga om allt, alla och absolut ingenting. Förhoppningsvis så kommer det antagligen upp en systerblogg till denna så snart som på fredag. Den kommer att bli en renodlad dartblogg där jag kommer att ha lite bilder och referat från olika tillställningar så som lokala cuper, större rankingtävlingar och självklart seriematcher. Här på denna blogg så kommer jag som sagt att lufta mina åsikter och låt er veta vad som händer i mitt lilla liv.

Så tjipp på er och på återseende!

H.C. Åkerlund

En helg har kommit och gått. Det har varit en bra helg, positiv på många sätt faktiskt. Jag tänkte börja med ett mindre referat av lördagen eftersom den minns jag till 100 % eftersom jag då var nykter om än sjukt bakfull, men mer om det senare.

I lördags så hade darten KM och årsmöte. Där var allt precis som vanligt, alla började bli dragna redan under mötet och kunde inte respektera den som hade ordet. Ett årsmöte borde inte få gå till på ett så respektlöst vis eftersom det faktiskt bestämmer hela klubbens framtid. Jag är sjukt irriterad över det här men orkar inte bry mig eftersom jag har nationen och valborg som just nu är viktigare eftersom jag kommer att lägga darten på hyllan, mer eller mindre under det kommande året. Hur som helst så spelades det KM-singel efter detta oorganiserade kaos. KM-singel är kul, jag har aldrig tidigare lyckats prestera bra dart i ett, igår kom genombrottet, med råga skulle man kunna säga. Jag vann. förlorade i och för sig en match efter bra spel, men på grund av att det var japansklottning så kunde jag komma till final från looser sidan. Jag tycker att jag presterade bra trots omständigheterna, jag är helt enkelt sjukt nöjd med spelet. Nu är jag alltså Klubbmästare både i singel och dubbel i dart och även dubbel i boule…

Fredagen är en heeelt annan historia. Den började lugnt och fint med att jag träffade Markus i Märsta vid 10.30, vi pallrade oss iväg till kära gamla systembolaget för att köpa alkohol. Vi bestämde oss för att ta i rikligt eftersom vi inte ville riskera att bli nyktra fram mot småtimmarna. Detta var en mycket bra idé, typ. Jag tvingades att börja redan vid kvart över ett med första ölen eftersom den trillade ur bilen och den fick ett elakt sår som sprutade öl över mig. Sen skjutsade vi runt Markus far i skuffen en stund innan vi åkte hem till Markus och spelade tv-spel en stund, här började även Markus dricka öl. Klockan var runt 18 när David bestämde sig för att dyka upp och hjälpa till att tömma kylskåpet. Ytterliggare ett par timmar senare så dök Emily med en liten vän upp, Emily var en ny bekantskap, Davids flickvän förövrigt. Hon va cool, men David tyckte inte om att jag och Markus tänkte kidnappa henne och bosätta oss i Bolivia. (Detta har kommit till min vetskap på vissa omvägar måste tilläggas, se Markus blogg) Sen vid 00 så tyckte Markus att det var dags för oss att bli lika emo som de andra, så vi gick runt kvarteret och fyllosoferade. På väg tillbaka så träffade vi Emilys lilla vän som var på väg hem, hejdå sa vi, det gjorde hon också. David slocknade strax efter detta så då satte jag mig och pratade med M och E som hade gömt sig i M’s säng. Jag somnade vid 02.

Det var min skojiga helg, hur har era varit?

Cheers!

H.C. Åkerlund

Ahh, den första dagen i den fjärde månaden är snart över. Skönt då kan man kanske läsa tidningen i morgon utan att behöva sålla 75% av artiklarna. Eller nä just det, man måste ju faktiskt sålla bort åtminstone 75% då också eftersom det mesta som Sveriges största kvällstidningar och internet tidningar skriver om är skvaller, och jag skiter högaktningsfullt i vem som hånglade med vem på det senaste innestället. Jag föredrar istället morgontidningar dom skriver faktiskt om vettiga saker, enda problemet med dom är att dom kommer på morgonen, alltså man läser dom innan hjärnan har hunnit vakna så man måste oftast läsa om dom efter ett par timmar för att få något vettigt sammanhang i det man snappade upp första gången man läste den. Visst att Sveriges journalistiska högborgar Aftonbladet och Expressen fyller ett par sidor med samhällsnyttiga artiklar och världens hemskheter, men för det mesta så anser jag att artiklarna är på ett eller annat sätt riktas för att journalisten ska få ge sin åsikt om händelsen, och att man ska ledas in i en åsikt som enligt denna filur är den rätta. Detta är också enligt mig en fördel med morgontidningar jag får känslan av att dom är mer objektiva.

Joshua Key. Jag vet inte om det namnet säger er någonting, mig säger det nu mera en hel del. Hans självbiografiska bok En desertörs bekännelse är nämligen någonting som har fått mina hjärnceller att gå på högvarv den senaste tiden. Key beskriver i boken om hur han kom att bli en kriminell på grund av att han vägrade begå enligt honom felaktiga handlingar. I boken får man läsa historier från hans drygt halvårslånga vistelse runt om i det krigshärjade Irak. Han berättar om vidriga övergrepp på civila och oskyldiga, och hur han bestraffas för att han känner medlidande och visar detta öppet genom att säga ifrån, eller ibland bara beblanda sig med lokalbefolkningen.

Jag kan inte säga att allt det som skrivs i boken är sant, han kanske bara vill ge ut en bok med hemska berättelser för att rättfärdiga sveket mot det patriotiska land som han en gång kallade sitt hem. Ett annat alternativ är att han på något sätt vill göra oss uppmärksammade på vad som egentligen försiggår där borta, och på så sätt även rena sitt samvete så gott det går.

Att soldater släpper självbiografiska romaner efter ett krig kanske inte är så nyskapande, men att en desertör får ge ut en sådan bok under ett brinnande krig, gör att man får en känsla av att läget kanske till och med är mer akut än vad som framgår av de nyheter som når oss.

Jag måste hur som helst säga att när man läser hans skildringar om hur amerikanska soldater om nätterna spränger sig in hos irakiska familjer och förstör deras hem och tar alla män över 1,50 till fånga, även om de inte har gjort någonting, så får man lite ont i magen. När man sedan läser om hur oskyldiga barn skjuts till döds av amerikanska soldater, blir man illamående. Läser man sedan om amerikanska soldater som vänder ryggen åt att en 13 årig flicka blir våldtagen och utnyttjad, då vill man inte längre vara människa för att man skäms för att vårt släkte beter sig på det viset.

Jag vet att jag kanske inte har så bra koll, och att all information jag sitter på kommer från en bok som är skriven av en amerikansk desertör och kanske inte är ett under av sanning, och även en del artiklar i dagstidningar och annat. Men det är så här att om min uppfattning överensstämmer så mycket som en tredjedel med verkligheten så måste jag meddela att jag skäms för att vara människa och undrar om jag kan få bli något mer värdigt som typ fotboll.

På återseende!
H.C. Åkerlund